Ja, jag är bitter!

I söndags kliver jag utanför dörren och märker att något är fel. Jag ser mig omkring och det är något som saknas men det tar en liten stund innan det kopplar. MIN CYKEL ÄR BORTA!! Vi parkerar våra cyklar precis utanför vårt köksfönster och någon har tagit min cykel. Alla andra cyklar står kvar men min är borta. Alla cyklar var låsta och min likaså.

Det hela började faktiskt för en dryg vecka sedan, såg tre killar som gick utanför vårt fönster i omgångar och studerade cyklarna lite väl bra. Jag som oftast sitter i köket med datorn framför mig blev konfunderad över varför dessa killar behövde gå förbi så många gånger och sakta ner precis vid oss. Påföljden blev att jag gick ut, organiserade våra cyklar och låste fast allt. Jag varnade även ena grannen om händelsen, eftersom jag träffade henne strax där på.
Nu är cykeln borta, betvivlar att det är ett sammanträffade!
Men faktumet kvarstår, jag är utan cykel. Mitt enda färdmedel till och från jobbet. Så arg och besviken! Jag tyckte verkligen om den där cykeln. Polisanmälan gjordes och skadeanmälan. Men det förändrar inte situationen, jag måste införskaffa en ny cykel. Nu för tiden så säljer folk sina begagnade cyklar och vill ha nypriset för den, förut kunde man hitta en begagnad cykel för 500-600 kronor inte 4000-5000 kronor. Ja det är inte direkt som att jag envikarierande timanställd (annars en vanligt fattig student) drar in storkovan, speciellt när jag inte har fått några timmar. JAG ÄR BITTER!!! Nästa cykel blir DNA-märkt och jag hoppas att killarna håller sig borta från den här gården.

Nu är det åter till studier och sedan städning. Mitt roliga ”att-göra-idag” då all gräspollen förstör min utevistelse. Första sommaren på länge som jag har allergibesvär i den här utsträckningen. Nu förstår jag hur Busen kände sig förra sommaren när björkpollensäsongen var som värst och han fick stanna hemma i tre veckor.

Nu har jag ventilerat klart och känner mig lite mindre bitter.